Eller nästan i allafall.
Om sisådär 7 timmar drar vi till Blekinge.
Vi har varit ute i stugan, och som vanligt har jag lyckats förtränga mina minnen och planer om vår kommande semester. Vi handlade lite o mamma lämnade av mig vid stallet och åkte hem och startade packningen. Red ut barbacka i skogen, tog nog ung 15 minuter innan vi var tillbaka i stallet igen. Myste myste. Tänkte att jag kunde ju få oss båda att svettas lite extra mycket imorrn, men nu blir det ju inget av eftersom att vi som sagt ska iväg. Sen hämtade mamma mig, och hon såg väldigt... eh... stressad ut. "Vad är det?" frågar jag. "Det är så mycket som ska packas... matsäck... hinner inte...blubb, blubb, blubb". Måste komma ihåg att skicka sms till Elisa o berätta läget, men inte nu. Vore lite väl grymt att väcka henne (om hon nu sover vill säga, men det dumt att chansa).
Trött tröött trööött
Skulle gå o lägga mig om det inte vore så att jag brände ut bilder på skivor så att vi kan radera minneskorten o an(pling)* vända dom på semestertrippen.
Edvin (min älskade lillebror) har knäppt ca 2000 bilder på allt och inget. Det mesta skräp och skit. VArför är jag inte förvånad, eller ens upprörd? Jag antar att jag är för trött (pling)* för att bli upprörd över att jag sitter uppe kl 2 på natten för att lagra hans skitkort.
Huh, någon cyklade precis förbi mitt öppna fönster, vem sjutton är ute och cyklar på en mörk grusväg klockan 02.04 på natten? Det är inte jag, det är en sak som är säker.(pling)*
jeay, äntligen klar! nu kan jag äntligen få gå o sova, bäst att avrunda snabbt.
zzzzzzZZZZZZZZZzZZzZZZZZZZ

pling = en cd blir klar o spottas ut av datorn