Mörkret börjar förvisso återvända nu efter midsommar, men istället kommer sommarvärmen. För så är det ju alltid, efter midsommar börjar den "riktiga" sommaren. Då man kan bada utan att det är 17 grader i vattnet och man inte kan sova på nätterna p.g.a. värmen som klibbar sig fast och lindar in allt i ett  tjockt täcke som får tankeverksamheten att fungera ännu  trögare än normalt. Fast vi brukar ju få en liten tjuvstart, runt nationaldagen (som ingen verkar fira ändå så... varför ska det vara en röd dag?) tack vare den globala uppvärmningen. Usch, global uppvärmning och världens undergång är inga roliga ämnen så vi  hoppar snabbt vidare till något annat.

Det är en sak jag funderat på. I vårat så kallade moderna samhälle verkar det nästan vara lite populärt att berätta för alla (via nätet) hur olycklig man är. Fraser som "Häng mig här, det är ändå ingen som bryr sig" och "lämna mig här, ingen bryr sig ändå" dyker upp ganska ofta och det gör mig så fruktansvärt trött och irriterad. Inte för att det finns olyckliga människor, utan för att det i princip alltid bara verkar vara ett sätt att få uppmärksamhet på. Och om nu någon skulle skriva något som är ännu mer tragiskt så måste man genast komma upp med något som är mycket värre. Ursäkta, men jag klarar inte riktigt av att läsa sådana saker, fråga hur det är fatt och få svaret "det är bara fint, hur har du det själv?" Man blir inte glad av att gå och bära på saker och stoppa undan dom så att ingen ska se dem. På något sätt måste man ta sig igenom det, och det finns ju många sätt. Att prata med någon är bara ett utav dem.
Det verkar som om vi människor försöker vända ut och in på oss själva för att få reda på vad som är fel. Sen upptäcker man att under tiden man ägnat sig åt att leta efter "sitt stora problem" har man gjort sig själv så illa att man inte kan hitta något som är rätt med sig själv.

Från ämnet global uppvärmning till det mycket roligare ämnet ut-o-in-vända-människor (andas)... Jaa tanken var ju att styra bort från ett tråkigt ämne till ett roligare, men jag lyckades visst inte särskilt bra. Men man kan ju inte lyckas med allt.