hjärnspöken

Jag mår nog inte så bra av att vara ensam hemma, eller så har mamma rätt. Det spökar.
Kanske inbillar jag mig, men var det inte någon som satt på köksstolen igårkväll/natt? Och det var någon som hostade, för att sedan gå upp för trappen 2 timmar senare. Jag får nästan lika hög puls när jag tänker på/skriver detta som när jag vaknade i måndags natt och VISSTE att det låg ett blått monster med slemmiga bläckfiskarmar under sängen och bara väntade på att få suga fast sina sugkoppar runt mina anklar och sedan klia mig lite i knävecket.
Ojoj, lång mening (en utav mina specialitéer), Om ni läser den tillräckligt många gånger förstår ni nog ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0