Var och varannan gång jag ska till att skriva ett blogginlägg får jag lite ångest, eftersom att jag i princip aldrig har något intressant att berätta. Dels för att det aldrig händer något spännande i mitt liv. Och (börja aldrig en mening med ordet OCH) om det nu skulle hända intressant eller spännande, skulle jag med största sannolikhet inte berätta det. Lyssna på andra är jag hyfsat bra på, men att berätta om mig själv och något som hänt mig är en helt annan sak. Samma sak över allt. Men å andra så har jag ju inget att berätta, vilket innebär att folk aldrig går miste om något.

Känner mig ganska trött, var på bröllop i går och sociala tillställningar är väl inte riktigt min grej. Nu låter det som jag är en inåtvänd eremit, som aldrig berättar något om sig själv och inte klarar av att umgås med folk. Så är lyckligtvis inte fallet (bara nästan). Men det var faktiskt ganska trevligt, mycket bättre än jag förberett mig på och det är ju alltid bra när saker blir bättre än vad man trott. Vi kom väl hem vid 01.50 och jag tror att jag somnade vid 02.30. Mamma väckte mig vid 9, då hon åkte med Ville, Valle och pappa till en fotbollscup och lämnade Edvin hemma - som fortfarande sov. 9.45 kommer Edvin upp, frågar vad det står på lappen mamma skrivit (ordet cup kan vara svårt att tyda för någon som just slutat ettan). Sedan frågade han vad vi skulle hitta på, vilket inte känns särskilt roande när allt man vill "hitta på" är att dra täcket över huvudet och somna om, kanske läsa lite och sedan gå upp vid 11. Vilket var precis vad jag gjorde. Under tiden tog Edvin en av pappas brädor, som han sågade av 5 gånger och som han ska bygga en liten vagn av. Problemet var bara att han varken hade hammare eller spik så stannade projektet helt enkelt av. Därefter ritade han lite och såg sedan på tv. Tänk så mycket man kan hinna med på 75 min om man INTE heter Emma utan Edvin. När jag väl gått upp och ätit frukost pysslade jag och Edvin lite, sen satt jag framför datorn i 40 minuter medan Edvin såg på tv och så var det dags att fixa lunch och vattna. Resten av lá familia (inte pappa, som kände ett stark behov av att åka tillbaka till ABB och jobba över lite på söndagen, kontorsnisse som han är) kom hem 14.30. Sen gjorde inte jag någonting fram till 16.10 då jag dukade och gjorde klart mer mat. När klockan blivit 18 for vi till Kimstad, till Villes kompis Viktor där jag ska jobba i sommar. Ska skrapa bort färg och måla nytt på deras altan och balkong, inget Fancy direkt, men det duger till lilla mig. När klockan blivit åtta åkte vi därifrån, till stallet för min del.

Tog in Bella och ställde henne i gången, efter att jag hakat fast henne ångrade jag mig och knäppte loss henne. Band i stället upp henne ute och borstade där. Förra gången fick hon bara maten ute (eftersom att hon äter som en gris och stallet var nystädat och urspolat med högtrycksspruta) så damen blev inte så vidare värst glad när hon upptäckte att det bara var borstar och en brunsvart ihopskrumpen morot i hinken. Vid nio kom vi efter mycket om och men äntligen iväg och vi hade riktigt trevligt. I alla fall jag, men det kändes som om Bella också var ganska nöjd(även om gummisnodden var på). Efter 200 meter mötte vi en älg, inget stort vidunder, snarare en virrig fjolårskalv. Bella sa inte mycket, visst stannade hon i början och ville inte gå förbi men efter 30 sekunders övertalningen gick det finfint. Vi höll visserligen båda två par vaksamma ögon var på älgen, men över det hela taget gick vårt älgmöte utmärkt. Som minst var det nog bara ungefär 7 meter mellan oss och älgen där den stod framför oss på vägen innan han travade in i skogen.