Ibland saknar jag det där med att gå upp på morgonen, slänga i sig frukosten, cykla som en galning till bussen och sedan plugga in hörlurarna i mobilen och sätta på radion med morgonpasset. Sitta där och hoppas att man inte stöter på någon som man känner så att man är tvungen att ta ur hörlurarna för att försöka hålla ett samtal flytande där ett efter ett av ämnena tar slut och en obekväm tystnad hela tiden smyger sig på - för att allt man en gång hade gemensamt försvunnit eller glömts bort. Nej, då sitter jag hellre och skrattar lite för mig själv och hoppas på att bussresan och morgonpasset aldrig ska ta slut.