Vi har varit internetlösa sen i fredags, och tänk vad konstigt att det är just då som kommentarerna trillar in. Hela två stycken (för att jämföra med en enda förra månaden). Desperation har rådit men nu är lugnet åtrerställt och alla är glada. Om man bortser från de tio personer (inklusive mig själv) som bor i det enda huset där internet fortfarande strejkar. Telias j*vla Fiberkablar kan ju gå och gräva ner sig någonstans - ironiskt nog är det ju precis vad de gjort - men till vilken nytta? Därför sitter jag nu i biblioteket och uppdaterar mig om vad som hänt i världen.

I Japan sker katastrof efter katastrof och här sitter jag och gnäller över en strulande uppkoppling. Ibland är livet bra orättvist.