Vill sova.   Kan inte.
Borde sova.     Orkar inte.
Har läst tills ryggen värker och kissblåsan blivit full. Vill kunna prata franska för att det låter så roligt när man ber google translate att utala de halva meningar man skrivit ner och som antagligen är felöversatta. Tänker på de där uppmuntrande orden som en vänlig själ man aldrig träffat skrivit ner. En lite skamsen glädje över att någon tagit sig tid att bry sig och pränta ner bokstäver som bildar ord och meningar med innebörd. Så borde jag också göra. Visa att jag också finns där ute. Att jag ser och att det jag läst passerat mitt medvetande och berört mig en smula eller två. Lämna ett litet avtryck.
Ett behov av att bli sedd, att höras. Bli bekräftad. En tävling med sig själv där man jämför sig med andras prestationer. Ett sökande efter vad som är rätt, men framför allt efter vad som är fel. Fel fel fel. Över allt de där små felen som lägger sig över och kväver det som är "rätt". Får en att glömma vad man verkligen tycker om hos sig själv. Över allt dessa brister, krackeleringar och sprickor som ska spacklas över och gömmas fort som faan. Man glömmer att det fina inte skulle finnas utan det fula. Att det fina finns i det fula.

Ett behov av att bli sedd, att höras. Bli bekräftad. Mäta sin lycka och framgång i antalet besökare, kommentarer. Den återkommande besvikelsen på bristen av livstecken.
Förundran över sin egen dumhet.