Mörkret börjar förvisso återvända nu efter midsommar, men istället kommer sommarvärmen. För så är det ju alltid, efter midsommar börjar den "riktiga" sommaren. Då man kan bada utan att det är 17 grader i vattnet och man inte kan sova på nätterna p.g.a. värmen som klibbar sig fast och lindar in allt i ett  tjockt täcke som får tankeverksamheten att fungera ännu  trögare än normalt. Fast vi brukar ju få en liten tjuvstart, runt nationaldagen (som ingen verkar fira ändå så... varför ska det vara en röd dag?) tack vare den globala uppvärmningen. Usch, global uppvärmning och världens undergång är inga roliga ämnen så vi  hoppar snabbt vidare till något annat.

Det är en sak jag funderat på. I vårat så kallade moderna samhälle verkar det nästan vara lite populärt att berätta för alla (via nätet) hur olycklig man är. Fraser som "Häng mig här, det är ändå ingen som bryr sig" och "lämna mig här, ingen bryr sig ändå" dyker upp ganska ofta och det gör mig så fruktansvärt trött och irriterad. Inte för att det finns olyckliga människor, utan för att det i princip alltid bara verkar vara ett sätt att få uppmärksamhet på. Och om nu någon skulle skriva något som är ännu mer tragiskt så måste man genast komma upp med något som är mycket värre. Ursäkta, men jag klarar inte riktigt av att läsa sådana saker, fråga hur det är fatt och få svaret "det är bara fint, hur har du det själv?" Man blir inte glad av att gå och bära på saker och stoppa undan dom så att ingen ska se dem. På något sätt måste man ta sig igenom det, och det finns ju många sätt. Att prata med någon är bara ett utav dem.
Det verkar som om vi människor försöker vända ut och in på oss själva för att få reda på vad som är fel. Sen upptäcker man att under tiden man ägnat sig åt att leta efter "sitt stora problem" har man gjort sig själv så illa att man inte kan hitta något som är rätt med sig själv.

Från ämnet global uppvärmning till det mycket roligare ämnet ut-o-in-vända-människor (andas)... Jaa tanken var ju att styra bort från ett tråkigt ämne till ett roligare, men jag lyckades visst inte särskilt bra. Men man kan ju inte lyckas med allt.

Var och varannan gång jag ska till att skriva ett blogginlägg får jag lite ångest, eftersom att jag i princip aldrig har något intressant att berätta. Dels för att det aldrig händer något spännande i mitt liv. Och (börja aldrig en mening med ordet OCH) om det nu skulle hända intressant eller spännande, skulle jag med största sannolikhet inte berätta det. Lyssna på andra är jag hyfsat bra på, men att berätta om mig själv och något som hänt mig är en helt annan sak. Samma sak över allt. Men å andra så har jag ju inget att berätta, vilket innebär att folk aldrig går miste om något.

Känner mig ganska trött, var på bröllop i går och sociala tillställningar är väl inte riktigt min grej. Nu låter det som jag är en inåtvänd eremit, som aldrig berättar något om sig själv och inte klarar av att umgås med folk. Så är lyckligtvis inte fallet (bara nästan). Men det var faktiskt ganska trevligt, mycket bättre än jag förberett mig på och det är ju alltid bra när saker blir bättre än vad man trott. Vi kom väl hem vid 01.50 och jag tror att jag somnade vid 02.30. Mamma väckte mig vid 9, då hon åkte med Ville, Valle och pappa till en fotbollscup och lämnade Edvin hemma - som fortfarande sov. 9.45 kommer Edvin upp, frågar vad det står på lappen mamma skrivit (ordet cup kan vara svårt att tyda för någon som just slutat ettan). Sedan frågade han vad vi skulle hitta på, vilket inte känns särskilt roande när allt man vill "hitta på" är att dra täcket över huvudet och somna om, kanske läsa lite och sedan gå upp vid 11. Vilket var precis vad jag gjorde. Under tiden tog Edvin en av pappas brädor, som han sågade av 5 gånger och som han ska bygga en liten vagn av. Problemet var bara att han varken hade hammare eller spik så stannade projektet helt enkelt av. Därefter ritade han lite och såg sedan på tv. Tänk så mycket man kan hinna med på 75 min om man INTE heter Emma utan Edvin. När jag väl gått upp och ätit frukost pysslade jag och Edvin lite, sen satt jag framför datorn i 40 minuter medan Edvin såg på tv och så var det dags att fixa lunch och vattna. Resten av lá familia (inte pappa, som kände ett stark behov av att åka tillbaka till ABB och jobba över lite på söndagen, kontorsnisse som han är) kom hem 14.30. Sen gjorde inte jag någonting fram till 16.10 då jag dukade och gjorde klart mer mat. När klockan blivit 18 for vi till Kimstad, till Villes kompis Viktor där jag ska jobba i sommar. Ska skrapa bort färg och måla nytt på deras altan och balkong, inget Fancy direkt, men det duger till lilla mig. När klockan blivit åtta åkte vi därifrån, till stallet för min del.

Tog in Bella och ställde henne i gången, efter att jag hakat fast henne ångrade jag mig och knäppte loss henne. Band i stället upp henne ute och borstade där. Förra gången fick hon bara maten ute (eftersom att hon äter som en gris och stallet var nystädat och urspolat med högtrycksspruta) så damen blev inte så vidare värst glad när hon upptäckte att det bara var borstar och en brunsvart ihopskrumpen morot i hinken. Vid nio kom vi efter mycket om och men äntligen iväg och vi hade riktigt trevligt. I alla fall jag, men det kändes som om Bella också var ganska nöjd(även om gummisnodden var på). Efter 200 meter mötte vi en älg, inget stort vidunder, snarare en virrig fjolårskalv. Bella sa inte mycket, visst stannade hon i början och ville inte gå förbi men efter 30 sekunders övertalningen gick det finfint. Vi höll visserligen båda två par vaksamma ögon var på älgen, men över det hela taget gick vårt älgmöte utmärkt. Som minst var det nog bara ungefär 7 meter mellan oss och älgen där den stod framför oss på vägen innan han travade in i skogen.

Hela världen är så underbar
om man är korkad, tom och glad

Och just idag känns världen ganska underbar, dessutom känner jag mig korkad, tom men ändå glad.
Egentligen har jag inget att skriva om, men jag är uttråkad och har inget annat att göra så därför sitter jag här och kladdar lite.

1. I går var jag i stallet och tog hand om Bella. När jag skulle hämta henne stod hon och samtalade med Rutan på andra sidan staketet, men när hon fick syn på mej la hon benen på ryggen och drog iväg till sommarhagen - vilketledde till att jag fick traska 1-2 km för att hämta hem henne igen. Stallet var nyrengjort för sommaren så det var lite blött och väldit rent. Kändes lite synd att stå inne och borsta och smutsa ner, men som tur var så hade Bella inte smutsat ner sig mycket. Lite koda i manen och halsen men annars ren. Sen blev det flätor och Bella stod ovanligt stilla med huvudet nerböjt för att underlätta mitt arbete:) Nu får vi se om den där manen kan lägga sig på en sida, så blir hon ju riktigt tjusig.
Vädret var väl inte det bästa när det kom till ridningen, det blåste och mörka regnmoln blockerade solen och eftersom jag är som jag är tog jag ingen tröjja och red därför bara i t-shirt (och ridbyxor, strumpor och skor). Men det regnade åtminstonde inte, och eftersom att Bella var fruktansvärt pigg blev så höll jag värmen när jag slet som ett litet djur för att få henne att lugna ner sig. Sista 300 metrarna var hon riktigt fin, mjuk och lyssnade riktigt fint. Det är nog den bästa ridturen hittils, och ser fram emot nästa:) Fast det dröjjer ett tag, ända tills på söndag.

2. Jag funderar på att köpa ett ritbord för pengarna som jag tjänade när jag hjälpte mamma med syrenbersån, men lilla Norrköping verkar inte kunna ha något att erbjuda. Jag har visserligen bara kollat på hemsidor, så det blir väl till att besöka alla affärer-och det känns som om det är störst chans att Media Markt har ett. Annars blir väl till att åka upp till Stockholm.
Om det finns någon med några förslag; var du har köpt ditt ritbord, vad det är för modell, hur mycket det kostade etc. är ni mer än välkomna att skriva en liten kommentar och berätta så blir jag jätteglad!!!

3. Trodde att jag skulle på bröllop idag, men det var visst inte förrens imorrn, så då bär det av till Tranås.

4. Edvin och Ville bråkar, både tjuter, skriker och slåss. Det var lika dant i går.
    Jag ska aldrig skaffa barn.

5. Jag känner mig något förvirrad, och ibland undrar jag om inte någon har satt en svart påse över mitt huvud så att jag inte kan se allt.

6. Man ser bara det som man vill se

Kunde knappast ha blivit en bättre början på sommaren:) Skolavslutning, sommarlov, jordgubbar, ensam hemma och finfina betyg. Fast det hade ju suttit fint med ett sommarjobb, det hade ju också inte varit helt fel med lite extra pengar och skoskav på båda stortårna är kankse inte heller det bästa som kunde hänt. Men det kunde å andra sidan vara mycket värre. Always look at the bright side of life:)

Helgen har varit fullspäckad, minst sagt. I lördags var jag ute från 10 till 19. Puh, blir trött bara jag tänker på hur mycket jag jobbat. Dagen började med att jag åt frukost vid 9 och löste en soduko. Sen gick jag ut och målade klart staketet, vilket är ganska jobbigt nu när dom kör hö fram och tillbaka och det kommer gräs + damm i färgen, på staketet och i näsan och ögonen. Ibland undrar jag varför gud uppfann hösnuva, det är ju faktiskt inte så vidare praktiskt.
Sen klippte jag syrenbuskar, det blir två fulla släpkärror att köra till återvinningsstationen och jag kan medela er att det inte var vidare kul att lasta på alla grenar som rev och bet mig på armar och händer. sen har jag grävt syrenskott, lagt dem i blöt, grävt stora hål och sedan planterat. jobbigt jobbigt... Som tur var behövde jag ju inte jobba ensam, utan mamma jobbade också en hel del (faktiskt ännu mer än mig). Varje sommar får mamma en idé om ett sommarprojekt, och i år är det en syrenberså som gäller, vilket innebär att det ska grävas, klippas, planteras, lägga plattor, sätta upp spalje mm. Förra året var det en stenmur och året innan det en liten uteplats, så projekten blir mer och mer omfattande för varje år, vilket känns lite jobbigt. Men vem säger nej till lite extrapengar??? Inte jag i alla fall.
Vid 17-tiden åkte vi till stallet, det blev en snabbis eftersom att det var så himla varmt och mamma tog kort (88 stycken närmare bestämt). Bella var lite piggare än vanligt och ville till en början inte komma in från hagen, men efter 3 minuter fick jag tag i henne.
Usch, jag ser här att allt jag skriver bara blir skit och tråkigt, men jag är nog lite för trött för att kunna klämma in några roligheter. Bättre lycka nästa gång...

Tänk så många äckliga saker man kan få på sitt tangentbord när man sitter ute, nu kom det precis förbi en liten spindel - och tänk om man skulle få fågelskit på alla bokstäver så att man måste ta bort alla knappar för att rengöra. När man väl gjort rent så kanske man sätter tillbaka knapparna på fel ställen och sen så får man sitta och provtrycka sig fram så att det till slut blir rätt. Tänk så mycket problem lite bajs kan skapa, speciellt det som faller från himlen.

Hur som helst, den här helgen är jag ute i sommarstugan med min underbara familj så jag håller tyvärr på att krevera av uttråkning (nästan i alla fall). Det innebär också att jag inte har något Internet och skriver detta inlägg i förväg på Word, vilket i sin tur innebär att allt borde vara rättstavat osv. Ni får gärna anmärka om ni ser några fel, så får vi se om Words stavningsprogram gör sitt jobb som det ska - ni får ju också något göra ut i fall att ni har lika tråkigt som jag. Frågan är varför det bara är jag som inte kan komma på något kul att göra här. Edvin har täljt två bebisar och mamma i bark som han har gjort en barnvagn till av en gammal mjölkkartong och sytt en liten madrass och lagt i så att bebisarna ska det få det riktigt gosigt. Nu ska dom visst gå och bada, 20 grader och gulgrönt algigt vatten. Mycket trevligare kan det nog inte bli. Försökte faktiskt att bada igår, men det var ganska kallt och sen kom det in en båt och då försvann min entusiasm. Idag är det nog inte ens någon idé att försöka, det tar för lång tid och är alldeles för omständigt att ta på sig badkläder när man ändå aldrig kommer i vattnet. Dessutom är det kallt och vattnet är äckligt (fast jag tror inte att kossorna fattar det eftersom att de dricker av vattnet).

Avslutar med en liten bild som jag tog idag